23 maj 2017

Jupiter utan mygg, forts.

Den torra våren ger än så länge frihet från mygg och knott, så det är trevligt att observera. Däremot var luften mycket orolig, och det drev förbi många störande moln när jag filmade Jupiter (med SW200). Jag fick avbryta tidvis, med fördelen att det gick 50 minuter mellan första och sista bild. Trots den dåliga seeingen kan man alltså åter lätt se hur fort planeten roterar.

Den obligatoriska bilden av månarnas positioner visar bara tre av dem. Callisto (J4) hamnade långt utanför till vänster.

Här ser vi Jupiterskivan (och 3 månar) klockan 22.31 resp. 22.34

Det finns ett par mörkare (”blå”) fläckar till vänster i norra ekvatorsbandet, som man till nöds kan identifiera längre åt höger på dessa bilder från 23.03 resp 23.06

På dessa bilder från 23.22  och 23.25 ligger de två fläckarna centralt på skivan

Seeingen verkar snarast ha bättrat sig lite igen, men jag hade redan gett upp hoppet och avslutade tydligen lite för tidigt?

19 maj 2017

Myggen har kommit…

En ny klar och varm kväll, MEN nu med mygg. Jag tänkte filma ‘före stora granen’, men hade tabbat mig och rubbat sökaren där Jupiter syntes tydligt redan tidigt. Jag körde fokus in och ut utan att hitta planeten, men kunde inte söka runt just eftersom jag inte hade koll på fokus. Efter batteribyte i rödpunktssökaren hittade jag till sist rätt och kunde börja filma. Seeingen var först OK, men blev snabbt mycket sämre. Planeten försvann sedan bakom granen, och med mygg ville jag inte vänta till efter 23 som i går.

På första filmen (utan Barlow) hade jag tydligen knuffat till teleskopet så att analysen gav en konstig dubbelbild, men månarna syns iaf tydligt

Sedan fick jag några fina detaljbilder (21.53 resp 21.59) med Röda Fläcken precis på väg in på skivan (nere till vänster)

Men så utan anledning(?) blev seeingen mycket sämre, och två bilder från 22.03 och 22.05 är mycket suddigare

Och sen kom granen som sagt, så där tog det slut för kvällen…

 

 

18 maj 2017

Sommarnatt med Jupiter

Efter en varm och solig dag följde en otroligt varm kväll, och till skillnad från så många tidigare år helt insektsfri! Det kändes sydländskt och härligt, och med Jupiter som självklart observationsmål på den ljusa himlen. Skogshorisonten gav ungefär en timmes lucka 23-24, och jag filmade genom SW200. Det drev förbi en del otrevliga dismoln, men mesta tiden var det klart och med ganska stadig luft.

Först kan vi se månarnas lägen, från en överexponerad filmning utan Barlow. Intressant nog ligger Callisto(J4) liksom på bilden från 1 maj nära Jupiterskivan, och dess omloppsperiod är verkligen omkring 17 dygn.

Skivan och de tre närbelägna månarna såg ut så här klockan 23.04, 23.23 resp 23.52

och man ser tydligt hur J1 och J2 rör sig åt höger, medan J4 avlägsnar sig från skivan åt vänster. Den ”blå” molnfläcken rör sig snabbt åt höger med planetens rotation. (Jag ska försöka identifiera molndetaljerna i bilder från andra datum, kommer…)

5 maj 2017

Månen och Jupiter, dag 7!

Nu har jag observerat varje dag i en vecka och det börjar bli ganska jobbigt… Det blev även denna kväll bara filmning med SW200, eftersom bytet till kamera tar lite energi som jag inte hade. Reduktionerna har också tagit sin tid, men nu börjar jag bli färdig och kan uppdatera postningarna…

Jag började med månen, där 77% belysning är en allmänt trevlig fas. Seeingen var snarast bättre än tidigare, så här följer ganska många bilder. I norr är fortfarande Alpdalen tydlig till vänster om Aristoteles/Eudoxus

och till höger om Plato

Regnets Hav nedanför Plato är slätt och fint med få kratrar

men sedan kommer Karpaterna och månens kanske finaste ”paradkrater” Copernicus

Bergskedjan Apenninerna leder fram till Eratosthenes

som i sin tur åter ligger nära Copernicus

I kontrast till dessa spektakulära formationer ligger nedanför Copernicus ett mer lågmält landskap

Nere till höger känner vi dock igen två stora kratrar, och kommer via dem ner till Raka Muren

Närmare terminatorn ligger Bullialdus

och i söder Tycho, Clavius och Moretus

I öster ser man fortfarande Langrenus

medan Petavius är helt osynlig utan hjälplinjer! (Det ljusa området vid Holden B ser mer kraterlikt ut…)

Det blev fler bilder av månen än jag tänkt mig, så det dröjde innan jag till sist kunde börja filma Jupiter. Utan Barlow ser vi två månar. Io (J1) är dold bakom Jupiters skiva, och Callisto(J4) befinner sig långt till vänster utanför bildkanten.

Det blev till sist bara två bilder innan Jupiter försvann bakom ‘stora södergranen’ (och jag inte orkade vänta tills den kom fram igen). De visar i alla fall (för första gången på hela veckan) Röda Fläcken tydligt.

 

4 maj 2017

Månen och Jupiter, dag 6

Vädret oförändrat, så det blev samma rutin, filmning av  månen och Jupiter genom SW200 och inget mer. Seeingen halvdålig som vanligt, så månbilderna blev intressanta men inte särskilt ovanliga.

Fasen är lagom för Alpdalen hitom en skenbart obelyst Plato

Om man ökar exponeringen kan man dock se de dramatiska skuggorna på kraterns botten, liksom från berget Piton. Pico och Piton är två ungefär lika höga(2 km) berg, och här syns tydligt hur en skillnad på 8 grader i solhöjd(=longitudskillnaden) blir dramatisk om den är t.ex. mellan 2 och 10 grader.

Bergskedjan Apenninerna leder ut till Eratosthenes som ännu ligger mest i skugga

De stora kratrarna mitt på månen har drastiskt ändrat utseende med ändrad solhöjd sedan i går

Lite längre söderut finns den berömda förkastningen ”Raka muren”

och nära sydranden börjar Clavius och Moretus framträda

Theophilus, Cyrillus och (halva) Catharina blir mindre och mindre iögonenfallande

liksom Atlas och Endymion i nordost

Efter månen blev det Jupiter. Där befann sig Europa(J2) på skivan (osynligt utom i mycket god seeing) , medan skuggan av den väntades komma in klockan 23.02. Bilden av månarna saknar också Callisto(J4) som hamnade utanför bilden till vänster

Detaljbilder från 22.55 och 22.59 visar Io(J1) till vänster medan Europa på skivan är osynlig.

 

Sedan kommer Europas skugga in enligt tidtabell, här bilder från 23.05 resp 23.09 (den senare bilden med Io utanför kanten)

 

Precis när jag observerat detta skugginträde försvann Jupiter själv bakom vår största gran i söder, så timingen var bra…

 

 

3 maj 2017

Månen och Jupiter, dag 5

Klart men dålig seeing är ledordet för närvarande, denna femte kväll på raken med observerande. Jag filmar genom SW200, och ser direkt hur oroligt det är i luften.  Man vet dock inte i förväg vad som eventuellt ändå blir bra efter bildbehandlingen, och det gäller även denna gång. Kvaliteten på slutbilderna är under medel, men många är ändå klart intressanta exempel för månen vid fas 0,58

Vi kan börja med en klassisk vy med Aristoteles, Eudoxus  och Alpdalen.

Apenninerna kastar långa skuggor, och nere på Klarhetens Hav anas Linné som en mörk prick mot ljus bakgrund

Sedan är det rätt belysning för att se de många sprickformationerna vid Ariadeaus, Hyginus och Triesnecker

Månens stora kratrar har mycket lägre väggar än det ser ut som. Man får tänka på att solen nära terminatorn står bara några få grader över horisonten så att skuggorna blir långa. Solljuset dämpas inte som på jorden av någon atmosfär, utan de långa skuggorna blir skarpt avgränsade.  Det är bara några få kratrar vid varje tidpunkt som är ‘optimalt’ belysta, som här t.ex. Albategnius eller Walter. I Arzachel ligger kraterbotten i skugga, medan centralbergets topp syns som en liten vit prick.

Trion Theophilus, Cyrillus och Catharina ligger nu långt från terminatorn, med bara några få korta skuggor

Nordostvyn är den vanliga, men med såpass dålig seeing att man inte alls ser småkratrarna i Endymion

Även utan skuggor är den stora kratern Langrenus tydlig genom sin ljushet

Den ännu större Petavius är mycket svårare att urskilja, men innanför hjälplinjerna ser man det stora centralberget i mitten

För Jupiter blev det sedan inte så många observationer. En överexponerad bild utan Barlow visar månarna snyggt uppradade i nummerordning

Bildbehandlingen plockade fram en del detaljer på skivan, men tyvärr inte alls som förra natten. 

2 maj 2017

Fullmatad kväll: Jupiter, månen och galaxer

När det blev klart för fjärde kvällen i rad var det lite motigt att sätta igång, men jag hade sett den lustiga förutsägelsen att Ganymedes (J3) skulle komma fram (efter att ha varit skymd bakom Jupiter) klockan 22.32 men sedan 22.33 genast försvinna in i Jupiters skugga. Så jag satte igång med filmning genom SW200, och konstaterade genast att seeingen var för dålig för att jag direkt skulle kunna se något av detta. Men som alltid blir man positivt överraskad av vad Autostakkert/Registax kan plocka fram:

Först som vanligt en bild utan Barlow som visar de tre övriga månarna

Med Barlow får man både månar och detaljer på skivan. Klockan är ungefär 22.23

Med mindre synfält kan man observera fler filmrutor per tidsenhet, och bilden från 22.27 visar fortfarande ingen J3.

Sen har jag analyserat ungefär minutlånga filmsnuttar där man redan 22.29 anar och 22.30 säkert ser Ganymedes

Sedan börjar förmörkelsen mycket gradvis, så att månen fortfarande syns bra 22.35

Den minskar mer tydligt i ljusstyrka till 22.37, och är givetvis helt försvunnen 22.42. (Jag borde ha insett att en förmörkelse av Ganymedes sker så sakta att jag skulle ha filmat vidare efter 22.37).

På den sista bilden anar man också att Röda Fläcken är på väg in över kanten nere till vänster.

Jag hade inte tänkt filma månen också, men fasen var ju precis den rätta, så det gick inte att låta bli…

Av någon anledning var seeingen sämre än för Jupiter, men det blev trevliga bilder ändå. Först Aristoteles och Eudoxus dramtiskt belysta, och med Bürg på sin egen lilla sprickiga slätt Lacus Mortis.

Man skymtar Hercules uppe till höger, och hela nordostvyn mot Endymion och Humboldthavet  blev så här

Från västra stranden av Lugnets Hav går den stora Ariadeus-sprickan in åt vänster, mot ännu osynliga Hyginus. Strax ovanför kratern Moltke i bildens nederkant landade Apollo11 1969.

Trion Theophilus/Cyrillus/Catharina ser mycket mindre dramtisk ut i dag än i går då skuggorna var långa. Den lustiga kraterkedjan från Abulfeda hänger ihop med Altai-förkastningen (ut från Piccolomini på nästa bild).

De stora kratrarna Langrenus och Petavius i sydost syns fortfarande, men visar inga skuggor.

Till sist bestämde jag mig för att innan fullmåne eller sommarljusa nätter anstränga mig lite bättre för att sikta mot Virgo-hopens galaxer. Det var ju inte svårare än att vrida kända vinklar i rektascension och deklination utgående från en ljus stjärna, och jag skäms lite att jag inte gjort det förut…En av bilderna visar en spektakulär rad av Virgo-galaxer, vilken går under namnet ‘Markarians kedja’ (studerad av B.F. Markarian i en artikel från 1961).

Med en minuts exponering ser man bara att det är galaxer. Med tre bilder kombinerade och överdrivet förstärkta kan man möjligen ana att det finns något mer mellan NGC 4435 och 4438, vilka bildar det växelverkande paret ”the Eyes”

Dessa intressanta slumpskott hinner jag inte följa upp, eftersom först månen och sedan sommaren kommer att göra djuprymdsobservationer omöjliga. Galaxerna ligger i alla fall kvar där de ligger, även nästa vår…