28 mars 2014

Klar och lugn kväll, först mild, men snabbt kallare. Filmar Jupiter och Mars genom SW200, och tar några iOptron-bilder av småplaneter.

Filmning utan Barlow ger en överexponerad Jupiter, men månarna syns tydligt, liksom en stjärna av mag 7,6

N1856

Sen är planeten så långt från opposition och Callisto(J4) så långt från planeten, att det faktiskt är den som fortfarande kastar en sned skugga på planetytan

N1858

 

På detaljbilder tagna 19.31 resp 19.33 är skuggan på väg ut till höger, medan Röda fläcken kommer in från vänster

N1859 N1860

Lite senare (20.07 resp 20.09) har skuggan precis försvunnit (en liten grop i kanten kanske anas?), och Röda fläcken har kommit längre in på skivan

N1863 N1865

Ytterligare en halvtimme senare (20.37) har Röda fläcken passerat mitten av skivan. och 20.45 slutar jag filma Jupiter för att testa med Mars i stället

N1867 N1873

 

Mars befinner sig under årets opposition lågt på himlen även när den står i söder, och när jag premiärfilmade nu stod den ännu lägre i sydost. Utom att seeingen blir dålig får man då problem med ‘atmosfärisk dispersion’, att det blå ljuset bryts starkare än det röda. Resultatet om man färgfilmar är en utsmetning med en blå eller grön överkant och en röd underkant på bilderna. (Det förstör förstås detaljskärpan men har den positiva bieffekten att man direkt vet vad som är upp och ner på bilden…)

Trots problemen kan man i alla fall börja se detaljer på skivan på dessa bilder från 22.17 resp 22.43, t.ex. den norra polkalotten uppe till vänster. Om man jämför med Jupiterbilderna ser man hur liten Mars är, bara 14 bågsekunder tvärs över jämfört med Jupiters 39.

N1875 N1877

På iOptronbilden (85mm f/5,6) från 22.25 ser man Mars och Spica lågt över trädtopparna.

CA2216

Jag fortsatte också med andra 85mm-bilder att följa Ceres, Pallas och Vesta. Först Pallas i Vattenormen (Hya), där den bildar en liten fin triangel med ett par stjärnor. (Påtagligt många bilder har satellitspår, detta enligt Heavens-above gjort av Cosmos 2360).

CA2206

Sedan Ceres och Vesta med sina snarlika rörelser nära Mars i Jungfrun, så att man kan med alla tre på samma bild

CA2221

24 mars 2014

Klart väder för första gången på länge, men jag nöjer mig med några snabba iOptron-bilder. Först repris på bilderna från 21/3, men nu utan moln:

Gemini och Auriga med vidvinkel

CA2197

Jupiter och M35. Observera hur tre stjärnor råkar se ut som Jupiters månar i högre förstoring, det är bara den innersta av dem som egentligen är den yttersta Jupitermånen Callisto!

CA2179

CA2180

Praesepe

CA2191

Leo till Gemini med vidvinkel, inklusive Praesepe och spåret av Landsat 4

CA2196a

 

Det jag egentligen var angelägen om var en bild med asteroiden nr 2 Pallas som har en gynnsam opposition i Vattenormen Hydra

CA2188

21 mars 2014

Tveksamt väder, men försökte fotografera ändå med 85mm/5,6 på Ioptron-monteringen. Först väldigt molnigt, så att knappt Jupiter syntes (20s vid ISO3200):

CA2136

Ibland lite mer lucka, här syns mu+eta Gem och M35 uppe till höger

CA2137

Ännu tunnare moln och direkt pekning på M35, Jupiter till vänster

CA2150

När jag siktade mot Praesepe råkade jag få med två satellitspår i samma bild. Från ‘Heavens-above’ kan man få fram att det ljusare är från ‘NOSS 3-2(C)’ och det svagare från ‘MetOp-B’.

CA2155

Här syns Auriga och Gemini(med Jupiter) på en vidvinkelbild

CA2166

och här Polstjärnan och de två björnarna

CA2161a

Efter ett par timmar var vädret lite klarare, och man kunde se Mars lysa starkt ovanför Spica (vidvinkel 17mm resp tele 85mm)

CA2174

CA2170

Jag kunde också hitta Ceres och Vesta, jämför med bilden från 11 mars!CA2172

CA2173

12 mars 2014

Himlen allt klarare, men luften varkar (ganska typiskt) också mycket oroligare när jag åter filmar månen. Men man kan lita på att Registax trollar fram trevliga bilder ändå. Här först soluppgången för området kring Aristachus, med många intressanta bergsformationer.

N1834

Längre exponeringstider (1/50 i stället för 1/100 sekund) ger något fler detaljer i skuggorna, men skärpan minskar

N1836

Copernicus är nu fullt solbelyst, men är ändå en imponerande syn

N1843

 

Solen står lågt över Mare Humorum, och man ser komplicerade mönster på botten av den stora kratern Gassendi. Ett system av koncentriska rännor är uppkallat efter kratern Hippalus.

N1840

11 mars 2014

Månen vid fas 0,8 har jag filmat ofta, så jag skolkade och tittade på dokumentären om den iranska flickan Sepideh i stället. Det är den danska filmaren Berit Madsen som följt hennes liv med astronomin som ledstjärna, och för en amatörastronom ger filmen både hemvana inblickar i observerandet och oväntade inblickar i ett annorlunda samhälle. Filmen rekommenderas varmt, finns på SVT Play!

Själv gick jag sen bara ut nära vårt hus och letade efter en trädlucka där jag kunde se Mars bredvid Spica:

CA2126

Jag insåg att jag faktiskt inte tagit något stjärnfoto sen den 4 december förra året och egentligen inte sett Orion en enda gång denna milda och kompakt mulna vinter!

För ett år sedan syntes de två ljusstarkaste småplaneterna Ceres och Vesta i samma himmelstrakter (Oxen/Tvillingarna), och i år är de ännu mer synkront i opposition bara dagar från varandra omkring 15 april. Detta innebär att de gör liknande slingor på himlen, och finns nåra varandra i Jungfrun hela våren. De är så ljusstarka att de lätt syns redan på översiktsbilden med 35mm objektiv, f.ö. även nära Mars och Spica:

CA2117

Med 85mm brännvidd blir det tydligare, och jag ska försöka följa dem framåt om nu vädret blir mer normalt.

CA2120

 

 

10 mars 2014

Första kväll på mycket länge med klar luft, om än ganska orolig. Filmar månen igen, och förundras över hur snabbt terminatorområdet förändrats sedan i går. För ovanlighets skull publicerar jag därför några månbilder från i går tillsammans med dagens, så blir jämförelsen tydlig, Först Plato, som i går (9/3 18.23, övre bild) visade nästan diamantringsutseende när solen nådde randen, men i dag (10/3 22.20, nedre bild) ser helt ‘vanlig’ ut:

N1752N1810

Den berömda ‘Raka muren’ nära kratern Birt anas knappt 9/3 19.00 (övre) medan den är uppenbar 10/3 22.26 (nedre):

N1775N1813

Till sist kan vi se på den långa bergskedjan Apenninerna som på den övre bilden (9/3 18.20) visar långa skuggor, vilka krympt påtagligt till den undre (10/3 22.22). (Månen roterar ungefär 12 grader per dygn, dvs solen stiger 12 grader per dag när den går upp. Det tankefel man gör är att tänka solhöjd (säj) 12 grader ena dagen ökat till 12+12 grader dagen därpå, vilket skulle förkorta skuggorna till hälften. I själva verket är de flesta månberg så låga att solhöjden första dagen kanske bara är 3 grader. Då är den nästa dag 3+12 grader, och skuggorna har plötsligt krympt med en faktor fem!)

N1751

N1811

Paradkratern Copernicus (som var i skugga 9/3) ligger den 10/3 precis vid terminatorn (sol/skugga-gränsen), och vid denna låga solhöjd syns alla små ojämnheter mycket tydligt.

N1812

9 mars 2014

Fortfarande disig himmel och dålig seeing, men både månen och Jupiter stod perfekt till för mera filmning genom SW200. Det blir mycket Registax-körning, men så småningom kommer trevliga månbilder. Jag har dock börjat med Jupiter, som visade ett intressant skeende:

På en första bild från 19.17 ser vi hur skuggan från Ganymedes (J3) har börjat sin vandring över skivan, där Röda fläcken också är tydlig. Io(J1) närmar sig samtidigt från vänster.

N1782

Ungefär samma läge råder 19.24 (t.v), medan 20.07(t.h.) både Io och Ganymedes har rört sig åt höger, liksom Röda fläcken och skuggan på skivan. Ganymedes rör sig så pass sakta i sin bana att skuggan bara långsamt närmar sig Röda fläcken, men det är alltså två helt oberoende rörelser. Seeingen är sämre 20.07, men man ser Io ganska nära planetskivans kant. (Jag märkte den inte medan jag filmade, annars hade jag försökt få med själva inträdet på skivan.)

N1787N1789

Klockan 20.35 slutligen finns även Io på skivan, som en liten ljus fläck i överkanten av SEB.

N1803

Det blev som sagt många månbilder, men få så ovanliga att jag måste visa upp dem här. Några finns under 10 mars, men annars har vi typiskt en taggig terminator i söder

N1747

Längre norrut finns den klassiska raden Ptolemaeus, Alphonus, Arzachel, med ‘Raka muren’ ännu nästan osynlig till höger om Birt

N1775

Ytterligare norrut kommer vi till Mare Vaporum och Sinus Medii, med de välkända sprickdalarna vid Hyginus och Trienecker

N1780

Sedan kommer Montes Apenninus samt stora kratrar och sprickor i kanten av Mare Imbrium

N1751

Längst åt norr finns Plato (med bara kanten belyst) och Alpdalen, och på grund av den gynnsamma librationen kan vi se ända till månens nordpol i bortre kanten av kratern Peary.

N1779