27 maj 2015

Äntligen Saturnus, men också annat

Kvällens huvudmål var Saturnus, eftersom jag i går kväll märkte att den syntes från trädgården i en liten lucka mellan träden. Inte förrän efter midnatt dock, så tidigare på kvällen ställde jag kikaren där jag trodde det skulle gå att se den, medan jag innan dess från samma ställe kunde filma Venus och Jupiter. Eftersom Venus är så extremt ytljusstark räcker en exponeringstid på en tusendels sekund, vilket gör det lätt för Registax att pussla ihop en skarp bild.

N2580N2581

Jupiter blev inte lika fin, men man kunde se en intressant månpassage framför skivan. Klockan 22.24 ser man Jupter med Io (J1) ganska nära t.v.

N2582

Utan Barlow kan man överexponera grovt och se också Europa (J2)

N2585

men det intressanta är att Ganymedes (J3) just börjat en passage över skivan. På bilder från 22.38 och 22.40 syns Ganymedes som en mörk fläck i den ljusare ekvatorsregionen. Observera att det INTE är en skugga utan månen själv på skivan! (Månpassagen pågick till 01.45, men eftersom Jupiter är så långt från opposition och månen långt från Jupiter började Ganymedes skuggpassage inte förrän 02.58, slut 06.34!)

N2587 N2588

Vår egen måne har tjocknat ett snäpp sen igår, men jag hade många träd i vägen och kunde bara filma i små luckor

CA4228

Man blir alltid förvånad hur stor skillnaden är från en dag till nästa på områden nära terminatorn. I går var Plato helt täckt av skugga, medan den i dag är nästan helt belyst

N2598

Copernicus var osynlig i går, men ligger idag perfekt på terminatorn

N2592

Ångornas hav och Mittenviken har de kända rännorna vid Hyginus och Triesnecker, men seeingen räckte inte riktigt till

N2589

I söder, tillsist, är Tycho och Clavius nu fint belysta

N2596

 

Sen blev det så äntligen dags för Saturnus, och jag fick snabbt inse att jag ställt mig för nära skogen, så att den fortfarande knappt orkade över kanten. Jag tog ett par bilder

N2603N2604

men sen fick jag plocka ner kikaren och sätta ihop den igen femton meter bort. (Det var stressigt, när jag visste att planeten max skulle vara framme typ en kvart, och det var nära att jag fick en tung motvikt på foten…) Operationen lyckades iaf, och jag kunde till sist ta några ytterligare filmserier av ringplaneten. Saturnus ligger dock 13 gånger så långt från solen som Venus, och belyses alltså av nästan 175 gånger svagare solljus. Jag fick filma med 1/8 s exponeringstid (i stället för 1/1000s för Venus), och med dålig seeing lågt över horisonten kan bilderna inte bli särskilt skarpa ens efter Registax. Ringen lutar dock så vackert att man måste vara helt nöjd med anblicken!

N2607N2608

 

Som avslutning körde jag Lovejoy-tricket i repris, dvs 25s-bilder utan drivning. De ljusa stjärnorna jag identifierade på gårdagens bild är kvar, och det är lätt att se hur kometen

rört sig på ett dygn

CA4233

Summan av åtta bilder är inte vacker, men förtydligar mycket

CA423x

 

En fin astronomikväll!

26 maj 2015

Fin kväll, men startar observerandet för sent

Jag testar att ställa kikaren ute på gräset med fri sikt mot Venus, Jupiter och månen. Venus har hunnit mycket lågt innan jag börjar filma 23.20, men Registax plockar fram en fin ‘halvplanet’

N2566 N2567

 

Jupiter blev lite tydligare än i går, och med Röda fläcken synlig är bilderna mycket roligare

N2568 N2569

 

Sen gav batteriet för drivningen upp, och jag får flytta tillbaka till standardplatsen med ström i sladd. En direktbild av månen visar möjligheterna

CA4204

men seeingen är för dålig för att jag ska filma mer än själva terminatorn. T.ex. världens vanligaste månmotiv, Plato och Alpdalen…

N2572

De fula strecken i kanterna beror på försummad stativinställning, som gör att bilden driver i synfältet. Sinus Medii med Hyginus-sprickan hör förstås också till standardmotiven, men skärpan är tråkigt dålig

N2575

Fasen är också helt rätt för Raka muren mellan Birt och Thebit

N2577

medan Tycho och Clavius ännu är helt skuggfyllda

N2579

Sedan gör jag det skojiga experimentet att bara vrida stativet helt på måfå, leta upp Polaris och komet Lovejoy och ta några bilder helt utan drivning. Himlen är för ljus för mer än 25 sekunder, och på den stunden märker man knappt någon rörelse, eftersom kometen har deklination 88,2 grader. Rektascensionen råkar också vara nära 0 (23h52m), som syns av skarven för Hipparcosnumren.

CA4208

Jag fixade inte heller nu några flatfältsbilder, så en summering av sju bilder i DSS har kvar de fula fläckarna. Kometen blir i alla fall mycket tydligare

CA421x

24 maj 2015

Fin kvällsmåne

Kvällen huvudmål var månen, på väg mot halv med mycket intressant längs terminatorn.

Först en vanlig stillbild genom SW200

C_4871

Sedan började jag filma, först utan Barlow för en mosaikmåne. Trots ojämnhet i färg och ljus blir den mycket bättre än helbilden

mosaic150524

Med Barlow blev det ännu bättre. Trots att seeingen till synes var mycket dålig, med månen på nergång i väster, så blev slutbilderna efter Registax helt OK. Det är alltså svårt att bedöma seeing i förväg. När jag filmade Jupiter den 10 maj blev jag besviken att Registax inte hjälpte, medan jag nu snarare fick bättre resultat än jag förväntade mig. Några exempel från norr till söder längs terminatorn

N2556

N2544

N2554

 

 

N2553

N2546

N2552

N2551

N2548

N2549

Jupiter hann nästan försvinna bakom ett träd innan jag tog några korta filmer. Med överexponering (utan Barlow) ser man fyra månar, men Registax och wavelets överdriver skillnaderna i ljusstyrka mellan dem.

N2563

Den enda filmen med Barlow gav en ganska ointressant Jupiterbild utan detaljer

N2565

 

Efter denna avvikelse filmade jag månen igen, men datorn trilskade och seeingen var klart sämre. En bild av Mare Crisium hör dock till

N2558

Alldeles för sent (23.40) plockade jag till sist fram kameran för att fånga den fina vyn med Venus (i trädtopparna t.h., under Castor och Pollux) och månen (överexponerad, symmetriskt mellan Jupiter t.h. och Regulus ovanför t.v.)

CA4195a

23 maj 2015

Kvällsbilder

Även med lite dismolnig himmel var det fint med Venus, månen och Jupiter i samma vidvinkelfält. Först en kort exponering 22.54

CA4183

 

 

och här en lite längre 23.25 där månskäran försvinner i diset…

CA4186

Venus och Jupiter går bra tillsammans, här på en tidig bild från 22.48

CA4178

 

och här på en sen från 23.45. Diset är mindre påträngande och jordskenet syns tydligt

C_4868

 

Man kan också koncentrera sig på månen, här först en kortexponering med Megrez+2x-extender

C_4848

 

och här en längre, som inte fungerar i diset

C_4851

 

En senare bild med mindre dis ger tydligare jordsken, tagen f.ö. med ett nytt 200mm teleobjektiv+2x extender, dvs effektivt 400mm

C_4864

 

På en ännu vidvinkligare 200mm-bild, tagen 23.42, kan man också se en del stjärnor

C_4866

21 maj 2015

Månen och Venus, men finare i verkligheten

Nu är det inte längre så gynnsam geometri för att se nymånen, eftersom solen bara är en månad från midsommar och månbanan dessutom ligger med en lutning under ekliptikan. Det innebär kort sagt att månen är på väg ner redan medan himlen fortfarande är mycket ljus. Med blotta ögat var det fint ändå att se en månskära plus Venus, men det var svårt att ta några särskilt snygga bilder. Jag testade lite olika brännvidder och utsiktspunkter, och var och en är väl bra på sitt sätt. Problemet med smuts på detektorn kvarstår dock, tyvärr väl synligt på ljusa himlar…

CA4163

CA4171

 

Egentligen är nog en vidvinkelbild finast, men precis då kom molnen upp vid horisonten

CA4174

 

Parallellt med dessa bilder hade jag mitt andra kamerahus på Megrez-teleskopet, med 2x-extendern, för att ta månbilder mer i detalj. Antingen får man då exponera ganska kort, så att detaljerna på skäran inte blir överexponerade

C_4837

 

eller så får man överexponera för att se jordskenet. När nu himlen inte hann bli mörkare blev det dock inte särskilt bra

C_4838

Som en intressant jämförelse är här en bild av Venus i samma skala som månbilderna. Om man zoomar in kan man ana att planeten är drygt halv, men seeing och upplösning är alldeles för dåliga för att se detaljer. Exponeringstiden är bara 1/1000 s, jämfört med 1/50 s för den första månbilden.

C_4842

20 maj 2015

Komet Lovejoy (fortfarande!)

Kvällen var fin, och jag ville gärna försöka få en bild av Lovejoy i ‘stora’ teleskopet. Jag visste dock att den nu var mindre än 5 grader från himmelspolen, och förstod att det skulle vara problematiskt att få in den i synfältet. Ett ekvatoriellt teleskop vrids ju kring en axel genom himmelspolen, och ju närmare polen ett objekt befinner sig, desto mer måste man vrida för att det ska flytta sig nämnvärt. Jag fick alltså hålla på att försöka titta och samtidigt vrida teleskopet mer än ett halvt varv fram och tillbaka innan jag kunde få syn på kometen visuellt. Där lämnade jag den, och tog några kamerabilder medan himlen mörknade ännu mer.

Jupiter vandrar fram genom den ganska stjärntomma Kräftan, men man ser Praesepe-hopen som en fin dekoration i trädet.

CA4118

I Norra Kronan har variabeln R CrB inte ändrat ljusstyrkan nämnvärt, dvs den är varken helt ljus eller helt försvunnen (jmf 8 maj)

CA4122

I Svanens hals kan man börja urskilja den långperiodiska variabeln chi Cygni, vars ljusstyrka kan vara 10000 gånger större i maximum än i minimum. Förra maximat var ovanligt svagt, och det blir intressant att se om den blir starkare nu i sommar. CA4124

 

Ytterligare en snabb 30s-bild av Ormbäraren visade lätt ”Barnards stjärna”, den stjärna som rör sig allra snabbast över himlen, 10 bågsekunder per år.

CA4123

I dagboken för 28 augusti förra året visade jag en jämförelse av två bilder som båda var tagna med teleobjektiv, men nu hittade jag ett ännu bättre exempel på teknikens utveckling. Till vänster syns en gammal bild från 1977, tagen med C5-teleskopet, öppning 125 mm, exponerad 5 minuter(!) på rätt känslig diafilm. Motsvarande stjärnor syns betydligt bättre på en förstoring av dagens 30s-bild, tagen alltså med ett objektiv med bara 15 mm öppning (85mm f/5,6)! Med 38 års tidsbas är det mycket lätt att se att Barnards stjärna verkligen rört sig. Den snabba vinkelrörelsen förklaras av att stjärnan både befinner sig nära solen (6 ljusår) och har stor rymdhastighet (143 km/s). Att den trots närheten ser såpass ljussvag ut beror på att den är en s.k. M-dvärg, tusen gånger ljussvagare än vår sol. Dessa stjärnor är de allra vanligaste i vår galax, men eftersom de är så ljussvaga syns bara de allra närmaste.

Barnard15

 

Sen flyttade jag kamerahuset till SW200-teleskopet, där kometen fortfarande fanns i synfältet. Jag behövde fokusera, men vågade inte köra iväg till en så ljus stjärna att jag kunde använda ‘live-view’. Nästan i synfältet fanns dock 2 Cephei som jag kunde grovfokusera i kamerasökaren. Sen är det förstås astronomisk sommar, så inte ens närmare klockan 01 är himlen mörk. Men det räckte med 30 sekunders exponering för att kometen ska vara tydlig, och som bonus anar man också den ovanligt gamla stjärnhopen NGC188 som (mig ovetande) fanns i samma synfält.

CA4144

En summa av tolv sådana exponeringar blir en fulare DSS-bild, men stjärnhopen är nu tydlig. (En kombination av för liten sekundärspegel och skräp på detektorn ger en ljus bakgrund med mörka fläckar i mitten av bilden som det skulle behövts s.k. flatfältsbilder för att kompensera!)

CA413y

 

Jag tog en annan serie bilder med 45s exponering och kometen mer i centrum, och ser (utom vinjettering/skräp-problemet) att kometen åter verkar blåare på en sida och rödare på vad som antagligen är ‘svans’-sidan. Den ljusa himmelsbakgrunden gör annars denna eventuella svans osynlig.

CA415x

Mitt under denna andra serie passerade en mycket ljusstark bolid över himlen, vilken sedan visade sig faktiskt ha korsat bildfältet. Den var säkert ljusare än magnitud -8 eller -9, men försvann så snabbt ner bakom huset att jag är ganska osäker. För att troligen vara den näst ljusstarkaste bolid jag någonsin sett var det en mycket osannolik slump att den skulle passera ett så litet bildfält! Senare fick jag veta att den hade observerats av ett nätverk av meteorkameror och mycket riktigt passerade över Jönköping, se www.astro.uu.se/meteorwiki/FirstResults

CA4151

 

En kombination av båda serierna ger en kometbild med avlång kärna, dvs vi ser hur kometen under 20 minuter rört sig åt vänster i bild (=norrut mot 2 Cep). För helhetsintrycket av den yttre koman spelar detta ingen roll.

CA414z

 

15 maj 2015

Molnig himmel, men Saturnus siktad

Det var för mycket dismoln för att jag skulle dra ut kikaren och försöka hitta Lovejoy, så jag tog bara kameran på iOptron-stativet. Först en bild av Venus som närmat sig (och följande kvällar kommer att passera) stjärnan Mebsuta (= epsilon Geminorum). Diset i luften gör att Venus ser ut som en måne, men i denna skala (f=85mm) är den fortfarande lika liten som Mebsuta.

CA4106

 

Sedan ville jag gärna se Saturnus, som några år nu aldrig kommer över träden sett från trädgården. Förut har det varit ett företag att hitta en fri utsikt åt söder, men efter kalhuggningen i vintras räcker det nu att gå en bit bort längs vägen. Först en liten bit, så börjar Skorpionen synas, med Saturnus ovanför. Bilden är tagen med samma 85mm objektiv som förra bilden, och diset kring Saturnus är tydligt.

CA4108

Med 38mm brännvidd får man med stjärnbilden Vågen (Libra) också. Stjärnorna alfa och beta i Vågen räknades tidigare som Skorpionens långa klor, med namnen Zubenelgnubi (alfa) och Zubenelschemali (beta). Tittar man noga ser man också att alfa är dubbel.

CA4111

Slutligen kan man gå hundra meter till längs vägen och få en ännu bättre horisont. Jag trodde att man skulle behöva gå ner till Vidöstern för att se Skorpionens röda huvudstjärna Antares, men på denna vidvinkelbild (f=17mm) glimmar den till i en ‘dal’ i skogskanten

CA4113