15 november 2015

Ingen ISS i diset

Jag visste att rymdstationen ISS skulle passera nära Jupiter och Venus på morgonhimlen, vilket verkade som ett givet motiv för ett foto. När jag så kom ut vid 5-tiden såg jag direkt att himlen var ganska disig, särskilt i öster. I väster kunde man fortfarande se Hyaderna och Plejaderna, om än inte perfekt

CA4949

Jag kunde se diset stiga, och redan på nästan bild är det tydligare

CA4950

I öster var det än värre, med blotta ögat vitt och tråkigt, men på fotot finare med färger. Man förstår disets tjocklek när man ser hur svagt Mars lyser, fast den i verkligheten bara är ungefär 20% svagare än Regulus.

CA4953

Diset hade nu stigit högre också i väster, så jag insåg att ISS-passagen inte skulle bli helt lätt att se

CA4956

Jag började exponera när jag såg satelliten, till höger om den stora granen i söder, och kunde följa den en stund när den kom fram på vänstra sidan. På bilden (110 s exponering) syns dock inte ett spår av ISS, trots att alla stjärnor framträder mycket tydligare där än för ögat. Satellitens rörelse ‘späder ut’ ljuset, och kontrasten till himmelsbakgrunden blir för låg. (Kameran följer stjärnhimlens rörelse, vilket syns tydligt på de suddiga träden i bakgrunden.)

CA4960

Den slående symmetriska upplinjeringen Venus-Jupiter-Regulus,  förstärkt av diset, gjorde det dock klart värt att stiga upp!

8 november 2015

Kort stund med klar himmel, sen ökande dis

Kamera  med teleobjektiv på ”stora” monteringen, blandade kortexponeringar. Först med 135 mm brännvidd, där jag pekar för lågt och nästan missar Neptunus. (När jag siktade bättre blev bilden i stället misslyckad på grund av glapp någonstans…). Om man jämför med bilden från 6 september ser man hur Neptunus sakta rört sig åt höger.

CA4930

Samma 30s-exponering visar lätt den betydligt ljusstarkare Uranus

CA4932

Småplaneten nr 15 Eunomia har rört sig vidare i Pegasus

CA4933

Likaså var nummer 29 Amphitrite lätt att hitta nära stjärnan eta i Fiskarna (Psc). På bilden anas också den notoriskt svårobserverade galaxen M74. I teleskop är den stor och ljussvag, men med så här kort brännvidd framträder den alltså med bara 30 sekunders exponering(!).

CA4934

Jag fortsatte också att följa chi Cygnis långsamt minskande ljusstyrka. (Här mitt i vintergatan ser man avsevärt fler stjärnor än i Pegasus eller Fiskarna).

CA4935

Sedan zoomade jag till 200mm brännvidd för att säkert kunna se Pallas, som blir allt ljussvagare. Denna småplanet kunde jag nu av en rolig slump fånga på samma bild som Barnards stjärna i Ormbäraren (Oph). Denna senare har ju extremt snabb egenrörelse (se ’28 augusti 2014′), men de 12 bågsekunder den flyttat sig på ett drygt år märks inte med denna korta brännvidd.

CA4936

Kvällen var tydligt disig, som syns av denna 60s-exponering av Plejaderna. De verkliga nebulositeter som faktiskt finns kring Plejadernas ljusa stjärnor döljs nästan helt av ‘falska’ från spridning mot diset i jordatmosfären

CA4938

Liknande falska nebulosor syns kring de ljusa stjärnorna på denna bild

CA4939

Här syns småplaneten nummer 192 Nausikaa ovanligt tydligt eftersom den har sin opposition norr om ekliptikan samtidigt som den är nära periheliet i banan kring solen. Banexcentriciteten är nästan 0,25, så liksom för Mars är det stor skillnad på avståndet till jorden vid olika oppositioner. Avståndet är nu mindre än 1 astronomisk enhet, medan det nästa gång, våren 2017 kommer att vara över 2.