20 april 2016

Månen och Jupiter

Klar och lugn kväll, med bara antydan till dismoln. Jag filmade först Jupiter med ganska dålig seeing (medan teleskopet kyldes ner). De andra två månarna finns till höger om planeten, men jag använde Barlow hela tiden och tog aldrig någon ”helbild”

N3037

Seeingen blev efterhand lite bättre, och här syns planeten på bilder från 22.25 (med månar) resp 22.29

N3040 N3042

Efter en omgång månobservationer (se nedan) återvände jag till Jupiter med bilder från 23.09 resp. 23.13. Det finns gott om tydliga markeringar som visar hur mycket planeten roterat på bara 45 minuter

N3057N3059

Månen stod lägre på himlen och var 98% full. Jag tog bilder längs terminatorn, hyggliga men utan överraskningar. I norr är det som vanligt Anaxagoras och Philolaus som dominerar ovanför Plato

N3044

I nordväst skymtar den stora kratern Pythagoras

N3043

sen kommer förstås Aristarchus och Schröters dal

N3045

N3046

Vidare neråt ser vi Grimaldi och de karakteristiskt mörka bottnarna i Billy och Cruger

N3047

N3048

Parallellt med randen av Mare Humorum finns bl.a. sprickdalarna Rupes Liebig, och (mycket längre ifrån!) Rimae Sirsalis

N3049

 

N3050

Kraterplatån Wargentin syns nu tydligt utanför Schickard

N3051

I söder är det svårt att urskilja Clavius och Moretus

N3053

Vid den belysta randen ser man inte heller så mycket, men att librationen nu missgynnar Humboldthavet är tydligt

N3056

Nu blir det inte mer måne i april, efter den 24:e hamnar den under trädtopparna sett här hemifrån…

19 april 2016

Moln, moln, moln

Trodde det till sist hade klarnat upp på kvällen, och började med några direktbilder genom SW200. Vis av flera skakbilder av Jupiters månar lät jag kameran vara öppen 3 sekunder men exponerade själv 1 sekund(?) med kikarlocket mitt i. Det fungerade, och vi har igen raden från chi Leo, via HIP 54057 och till Jupitermånarna

CA5540

Sen tog jag två bilder till höger om Jupiter som jag här sammanfogat till en ”panoramabild” där man kan se att småplaneten 37 Fides fortfarande finns i närheten av Jupiter

CA554x

Månen är ganska stor nu, men det finns intressanta randområden att filma.

CA5544

Jag började dock med Jupiter. Utan Barlow kan man överexponera så att månarna syns tydligt (jmf ovan!)

N3030

Med Barlow märktes det hur dålig seeingen var (två månar skymtar till höger)

N3032

Denna bild blev kvällens bästa, och sedan kom molnen…

N3034

Det var ju månen jag egentligen var mest intresserad av, men det gick bara att filma några få sekunder innan det var heltjockt. Det var

trots allt roligt att få en månbild. Man ser den stora kratern Schickard, med Wargentin ännu i skugga.

N3036

17 april 2016

Liten molnlucka

Jupiter nära till vänster om månen var ett lockande par för nya observationsförsök, men molnen blev större och större, så det blev inte mycket gjort. Först tog jag några direktbilder av månen genom SW200, och det är svårt att välja en ”optimal” exponering. Med mycket kort (1/4000 sekund) ser man detaljer på hela skivan, men terminatorområdet blir lite underexponerat.

CA5528

Med 3 gånger längre(1/1250 s) exponering blir skivan för ljus

CA5523

 

så något mellanting är kanske lagom (1/2000 s)

CA5525

En kortexponering av Jupiter (0,5 s) blir slarvigt skakig, men man ser hur Jupiter nu lämnat förra veckans ”falska måne” (HIP 54057) efter sig på sin väg vidare åt höger.

CA5530

Månen fanns bara drygt 4 grader nedanför till höger om Jupiter på himlen, och någonstans i teleskopet reflekteras månljus in i Jupiterbilderna. Redan med 4 sekunders exponering får man en ljus kil i nederkanten

CA5532

som dock när man ser efter noggrannare verkar vara ett spektrum med mörka spektrallinjer?! ?Jag har ännu ingen bra förklaring på hur detta gick till…

CA5532sp

Molnen tätnade som sagt snabbt, och det blev sedan bara en kvarts månfilmning med totalt sex bilder. I norrhar vi de vanliga kratrarna på en ganska tråkig bild

N3027

Man ser redan på översiktsbilden hur Sinus Iridum (Regnbågsviken) sticker fram ur mörkret, och här har vi den då i mera detalj

N3026

Längs terminatorn längre ner på Mare Imbrium ser vi åsar och berg

N3028

och lite längre in förstås Copernicus

N3029

N3025

Kring Mare Humorum (ännu i skugga) finns det vid Hippalus intressanta koncentriska sprickformationer. Man kan se sprickor även ovanför och till vänster om Capuanus, och i övre högra hörnet av bilden skymtar Raka Muren.

N3024

Vid teleskopet verkade seeingen mycket dålig, men Registax har åter räddat bilderna. Mer än så här blev det i alla fall inte.

12 april 2016

Stor solfläck

Det var länge sen jag observerade solen, men inför Merkuriuspassagen 9 maj tänkte jag testa lite. Med solfilter på Megrez-teleskopet plus filmning får man fina bilder, och en översiktsbild utan Barlow visade en intressant stor fläck.

N3010

Med Barlow syns den mer i detalj, och jag lät kikaren följa under flera timmar. Här ser vi först båda fläckarna omkring klockan 11.12. Den lilla är inte mycket att säga om, utan jag koncentrerade mig på den stora.

N3012

Klockan 12.19 såg den ut så här

N3019

och  klockan 14.41 faktiskt en aning annorlunda

N3022

Seeingen försämrades hela tiden, och sista bilden från 15.57 är riktigt dålig. Man kan ändå se att ”jacket” i överkanten av penumbran har blivit lite större, dvs att fläcken faktiskt har förändrats på några timmar. Det blir ännu mer imponerande när man inser att fläcken är ungefär 5000 mil (4 jorddiamterar) tvärsöver…

N3023

11 april 2016

Månen och Jupiter

Helklar och solvarm dag som snabbt blir kall natt. Det hade varit bättre att ta vidvinkelbilder av en fin stjärnhimmel, men månskäran lockade, så jag satte igång att filma genom SW200. Seeingen var dock både pga temperaturändringen och pga låg månhöjd extremt dålig, så jag gav upp rätt fort. När jag skulle börja med en direktbild var båda batterierna till EOS60-kameran tomma, så detta är med EOS450, kort (1/800 s)  resp.  lång (1/3 s)  exponering

C_5056 C_5054

Detaljbilderna blev med hjälp av Registax (”wavelets”!) med tanke på omständigheterna användbara, men inte mer. Den 12 mars filmade jag vid en liknande månfas och fick betydligt bättre bilder. Då syntes de tre små kratrarna i Endymion som man nu inte alls anar. Librationen är dock även nu gynnsam för att se Humboldthavet.

N2998

Längre ner ser vi åter Berzelius

N2997

Man kan kanske även nu ana O’Neills ”bro” i kanten av Mare Crisium, men inte alls lika uppenbart

N3001

Bilderna med Langrenus och Petavius ser ”finare” ut eftersom jag använd bildbehandlarens brusborttagningsfilter, men de är lika dåliga i grunden..

N2990

N2991

Då var Jupiter lite roligare, här först på en direktbild. Stjärnan nere till vänster är chi Leonis, och till vänster om den överexponerade planeten har vi tre månar och till höger den fjärde, eller…

CA5509

En 1s-exponering (tyvärr med skakoskärpa) avslöjar att skenet bedrar. Alla Jupiters månar syntes denna kväll till vänster om planeten, och det som såg ut som en måne till höger är en relativt ljusstark stjärna som råkar ligga i precis rätt läge för att luras!

CA5507

En 30s-bild visar lite fler stjärnor, men småplaneten Fides finns nu utanför bilden till höger (jmf 1/4)

CA5512

Seeingen var som sagt mycket dålig, men filmbilderna visar i alla fall månarna och en hel del detaljer på skivan, särskilt förstås Röda Fläcken som piggar upp vilken trist bild som helst…

N3006

N3007N3008

10 april (kväll)

Hyadockultation!

Jag hade förstås hoppats på bra väder denna kväll, men utsikterna verkade så dåliga att jag steg upp på morgonen i stället (se ovan). Men ibland har man tur, och molnen lättade i lagom tid. Hyaderna var på väg ner i väster, och det enda som behövdes var att ställa kikaren en bit ut på gräsmattan i stället för på det vanliga stället nära huset.  På bilder med teleobjektiv tagna omkring 21.20 ser man Hyadernas V (definierat av Aldebaran samt gamma och epsilon Tauri) med månen på väg mot paret theta1/theta2.

CA5493

CA5492

Medan jag ordnade för filmning genom Megrez-teleskopet närmar sig månen alltmer, här bilder från 21.43 och 21.47

CA5494

CA5500

Genom Megrez kunde jag (utan Barlow) filma hela månskäran i ett stycke, vilket ger många detaljer på den belysta delen men förstås inget jordsken

N2981

Sen ökade jag exponeringstiden för att om möjligt få stjärnorna plus månranden belyst av jordsken. Med 0,1 s exponering per frame kan man ana månen, men inte mycket mer. Stjärnorna syns däremot mycket tydligt, den nere till höger är av magnitud 7,4. (Filmen tagen 21.32).

N2982

Med 0,25 s exponeringstid blir det lite bättre, bilden här från 21.40

N2985

Månen närmar sig alltmer, och under minuterna från 21.56 till första ockultation 21.59 ser man alltmer också av de belysta ”hornen”

N2986

N2987

N2988

Mellan 215838 och 215954 gick kameran med ungefär 3,9 0,25s-bilder per sekund, och uppspelat här med normala 30bilder/sekund ser man uppsnabbat hur först theta1 och sedan theta2 försvinner bakom månranden. (Bilden ska förstås också vridas 90 grader åt vänster för att bli jämförlig).

Efter ockultationen tar jag en ny film av månskäran som knappt skiljer sig från den första

N2989

En telebild från 22.03 visar att theta1 och theta2 nu saknas

CA5501

Om man vill se svagare stjärnor får man acceptera att den helt överexponerade månen ger fula reflexer, här en 15 s exponering klockan 22.06

CA5505

Hyaderna försvinner snart in i trädet, och jag försökte inte följa den längre eftersom jag nu hade observerat den ”roliga biten” av ockultationen.

 

 

10 april (morgon)

Mars och Saturnus

Jag orkar för en gångs skull upp före fyra för att se på Mars och Saturnus. De syns inte från trädgården, utan jag får gå iväg en bit med iOptron-stativet och en kamera. Drivningen fungerar inte riktigt bra, så en del bilder får fula driftspår. En 15-sekundersbild med 50mm brännvidd visar i alla fall direkt de två planeterna i en fin triangel med Antares

CA5475

Med 29mm-objektiv såg det ut så här

CA5482

och med 18mm vidvinkel fick jag turligt nog med komet 252P LINEAR. (Jag hade glömt att kolla var den fanns, annars hade jag förstås siktat direkt på den med längre brännvidd.)

CA5486

På en annan vidvinkelbild kan man följa ekliptikan förbi alfa Librae (Zubenelgenubi) bort mot Spica och se hur den nästan följer horisonten. (Spåret upp mot vänster kommer från den amerikanska satelliten ERBS.)

CA5489

Jupiter stod därför också lågt under Lejonet, här först med 50mm

CA5477

och här med ett tydligare lejon

CA5483

Lejonet är en bra stjärnbild som både är lätt att hitta och lätt att känna igen. Andra kan vara mycket svårare att få ett vettigt mönster i, t.ex. Hercules här nedan. Den är stor, och har inga ljusstarka stjärnor, så man får ta den i delar och leta sig fram med hjälp av t.ex. uppenbara Vega (i Lyran) uppe till vänster.

CA5488

Andra har åtminstone en iögonfallande stomme, typ Karlavagnen i Stora Björnen

CA5487

Svanen (i form av Norra Korset) plus Lyran är för mig ett mönster som karakteriserar sommar och höst, men som man alltså kan se även en vårmorgon, med lite vintergata…

CA5481