27 november 2016

Ceres igen

Det såg klart ut, så jag tog en reprisbild av Ceres med samma utrustning som i går, bara ISO 3200 i stället för 1600. Fältet har få ljusa stjärnor, men med lite möda går det att leta upp rätt ljusprick…

ca6149

För att göra det tydligare har jag tagit små utsnitt av bilderna och lagt bredvid varandra. Det är uppenbart att man för sådana här ändamål ska köra med högt ISO, särskilt som mitt 85mm-objektiv är påtagligt långsamt (f/5,6).

ceresjmf

Sen började dismolnen driva in, men jag hann ta några bilder av den betydligt svagare asteroiden nr 60 Echo, som var lätt att hitta nära gamma Tauri i Hyaderna. Den syns tydligt på en 60s-exponering

ca6150

men på skoj tog jag fem bara måttligt molnstörda enminuts-exponeringar. DSS-summan visar svagare stjärnor, men är som vanligt ganska ful. Här syns Echo bättre, men jag ska nog använda ett större objektiv nästa gång jag letar upp den.

Picture saved with settings applied.

Innan molnen hann jag också inviga vintersäsongen med ett par Orionbilder. Utom nebulosorna kom det också lite oväntat med ett par streck från geostationära(?) satelliter

ca6156

Satelliterna (vid deklination ca -4 och -6 grader) ligger dock lite ovanför det vanliga bandet av satelliter vid -8 grader, samt är ovanligt ljusstarka. Jag lägger identifieringen på min AttGöra-lista…

 

 

26 november 2016

Kvällsplaneter

När det klarnat upp passade jag på att tidigt på kvällen ta några översiktsbilder med kameran på iOptron-stativet.

Mars är fortfarande förvånansvärt ljustark 6 månader efter oppositionen 22 maj, och står mitt i Stenbocken (Capricornus). Denna rätt oansenliga stjärnbild har dock som rolighet stjärnan Algedi (alfa Capricorni) som av personer med god syn kan ses som dubbel. Detta är ett bra exempel på en s.k. ”optisk” dubbelstjärna, där de två komponenterna ligger på helt olika avstånd från oss (100 resp 600 ljusår). Även beta Capricorni är en gles dubbelstjärna, men där är komponenterna i omlopp kring varandra, dvs det är en ”fysisk” dubbelstjärna.

ca6132

Bilden av Neptunus blev misslyckad på grund av glapp i stativet, men Uranus ligger fint upplinjerad i raden av stjärnor i Fiskarna.

ca6135

Det slumpar sig så att även dvärgplaneten Ceres är i dessa trakter på himlen, så med lite mer vidvinkel kommer den också med på bilden

ca6140

Också i samma krokar (nära alf Psc) finns den berömda variabeln Mira som ännu är ljussvag och inte syns för blotta ögat

ca6141

Med 85mm brännvidd ser man också Mira som en optisk dubbelstjärna, fast den intressant nog även har en äkta fysisk följeslagare

ca6137

 

24 november 2016

Oplanerad astro-morgon

Gårdagskvällen var mulen och jag hade inte tänkt försöka observera förrän i morgon fredag (månen+Jupiter). När jag vaknade vid 6-tiden såg jag dock månsken genom fönstret och en nästan klar himmel, så det var bara att klä på sig och försöka utnyttja tillfället. Jag hade teleobjektivet på stativet, så jag började med 70 mm-bilder för att få med både månen och Jupiter. Månen lyser upp en massa dis, men man ser lätt de två huvudobjekten.

ca6103

Jag märkte inte att jag missat ockultationen av eta Virginis, som man ser nära till höger om månen. Med 200 mm brännvidd syns stjärnan tydligare, här med 1/2 s exponering

ca6106

Med 1/100 s i stället blir skäran mindre överexponerad, men man ser inte mycket detaljer

ca6109

Jag insåg nu att jag även ville använda vidvinkligare optik, så jag bytte objektiv och satte kameran på iOptron-stativet. Jag märkte också hur mycket träden skymmer nerifrån trädgården

ca6116

Från en bättre utsiktsplats får jag med Spica också

ca6117

och (lite senare, med ännu mer vidvinkel) även Arkturus

ca6127

Med 85 mm brännvidd och 4 s exponering ser vi åter Jupiter, månen och eta Virginis, och om man tittar noga även Ganymedes (J3) ovanför Jupiter

ca6121

Månen i diset är dock för överexponerad för att det ska vara fint, och 1/4 s räcker

ca6125

Hunnen så långt inser jag att både månen och Jupiter är i fritt läge sett från ”kikarplatsen”, så jag lyfter ut stora teleskopet SW200 och sätter igång att filma månen. Att himlen ljusnat spelar ingen roll vid hög förstoring, men seeingen är mycket dålig. Det är ändå roligt att se ungefär samma terminatorområde som jag observerade för två veckor sedan, bara nu i ”kvällssol” i stället för ”morgonsol”.

Terminatorn från norr igen då, med Sinus Iridum och Harbinger-bergen belysta från andra hållet

n3206

n3205

n3203

Närmare den ljusa randen finns Aristarchus

n3202

innan vi är nere vid Kepler

n3201

n3200

Längre ner är Mare Humorum och Gassendi välplacerade

n3199

n3198

och sedan följer Hainzel och Schiller (jmf 10 nov!)

n3197

Nära ”hornet” i söder är det svårt att urskilja detaljer

n3207

n3208

För att hitta Jupiter fick jag skippa Barlowlinsen, och tog då också en månbild som ger lite bättre överblick

n3209

Jupiter kan man överexponera för att se månarna tydligt

n3210

men man kan också få både månar och skiva som här. Röda fläcken är tydlig, just förbi meridianpassage

n3211

Med Barlowlins  blir det tydligare, även om som sagt seeingen är usel. Här en bild från 07.35 och en från 07.48, där man ser hur Io och Röda Fläcken flyttat sig

n3212  n3220

Med fullt synfält kan man få med alla tre månarna, som på denna bild från 07.42

n3217

I bästa fall kan en mer komplex reduktion få fram mer detaljer, men jag är nöjd med att kunna observera Jupiter igen. (Senast var det 4 maj, med avsevärt bättre resultat…)

Morgonen blev iaf både längre och intressantare än jag anade från början.

10 november 2016

Lite måne mellan molnen

Det såg nästan klart ut, med en lockande 80%-måne, så jag satte efter 4 veckors paus upp teleskopet (SW200) för månfilmning igen. Seeingen var ganska kass, men molnen höll sig borta en stund. Kylan var värre, med is på fötter och utrustning, och en påtagligt slö dator.  Jag försökte följa terminatorn från norr, och vi ser först välkända trakter i norr, kring Plato och Sinus Iridum

n3177

n3178

n3179

Även landskapet kring Gruithuisen och Delisle är tacksamt, med långa skuggor från Harbinger-bergen

n3180

Copernicus finns (överexponerad) till höger, men det är Kepler och Encke som nu ligger bättre till

n3181

n3182

Vi närmar oss den stora Gassendi nere till vänster

n3183

Här syns den i norra kanten av Mare Humorum med lavaryggar och tydliga koncentriska sprickor vid Hippalus

n3184

Vidare söderut kommer vi förbi de karakteristiskt avlånga Hainzel och Schiller

n3185

n3186

innan vi når Tycho och Clavius

n3187

Jag hann precis fram till sydranden innan månen försvann bakom ett träd

n3188

När den efter en halvtimme var framme igen började även dismolnen tätna, och Copernicusbilden blev ganska suddig

n3189

En molnstörd bild av Mare Crisium visar att det ligger ovanligt nära kanten, dvs att librationen missgynnar den belysta månranden.

n3192

Jag gav upp vid 19-tiden, men gjorde ett nytt försök efter 21. Det blev tre hyggliga bilder, och sen var det åter heltjockt. En bild är av Plato och nordpolsområdet, med aningen bättre kvalitet än den första här ovan

n3193

En annan är av kratern Eratosthenes som ligger så snyggt i förlängningen av Apenninerna

n3194

Där Apenninerna avlöses av Kaukasus ligger de stora kratrarna Archimedes och Aristillus på Regnets Hav till vänster, medan man till höger har Klarhetens Hav.

n3195

Sammanfattningsvis alltså ingen riktigt bra kväll, men ändå måndetaljbilder för första gången sedan 11 maj. Det är ju ett halvår sedan, inte konstigt att det känns nymodigt och roligt!