14 december 2016

Fin måne i kylan

Jag hade optimistiskt låtit kikaren stå kvar ute sedan gårdagen, och den var otrevligt kall och frostig. Himlen var molndisig längs horisonten, upplyst av den nästan fulla månen. Denna stod dock högt ovanför diset, och det verkade som en bra chans för månobserverationer. En direktbild liknar gårdagens fullmåne, men utom i norr fanns nu ett smalt terminatorområde även i nordost.

ca6258

Det ser ut som ett mycket begränsat område för detaljstudier, men jag vet av erfarenhet att det är värt att försöka. Datorn trasslade lite i kylan, liksom mina fingrar, men resultatet av 40 minuters filmning blev klart lyckat. Redan när jag höll på märkte jag att bilden var stadig, och det var inga problem att fokusera. Registax-analysen gick också smärtfritt, och vi kan se en spännande månrand:

Ovanför Plato i norr har vi det klassiska paret Anaxagoras+Philolaus. Nu nära fullmåne dominerar Anaxagoras med ett ljust strålsystem, medan annars Philolaus med sitt dubbla centralberg brukar dra blicken till sig.

n3269

Om vi går vidare medurs ser vi de polnära Byrd och Peary och sedan paret Petermann och Cusanus

n3253

En annan liten krater med stort strålsystem är Thales, som därmed överglänser den betydligt större grannen Strabo

n3255

Ett ikoniskt motiv vid randen i nordost är paret Atlas/Hercules plus Endymion och vidare mot Humboldthavet. Här är förhållandena perfekta med både gynnsam libration och gynnsam belysning så att jag för första gången ser t.ex. den låga kraterringen på ”havets” botten. Att seeingen är bra visas av raden med tre små (2-3 km) kratrar till vänster i Endymion.

n3256

Nästa bild visar det kantnära ringberget Gauss också mycket gynnsamt belyst. Den beskedliga Berzelius syns tydligt.

n3257

På väg mot Mare Crisium ser man de helt skuggfyllda Seneca och Plutarchos

n3258

Här ser vi nästan hela ”Farornas Hav”, med sina två karakteristiska kraterögon Picard och Peirce

n3270

Vidare söderut kommer vi ut på Fruktbarhetens hav, och vid randen syns den stora kratern Kästner (inte författaren, utan en tysk astronom från 1700-talet).

n3262

Ute på Fruktbarhetens hav ser vi den karakteristiska dubbelkratern Messier, och i kanten den stora Langrenus. Helt i skugga ligger Ansgarius (som i Sverige är ett känt namn) och Hecataeus (geograf från Miletus, ca 500 fKr, som få hört talas om…)

n3263

Och säger man Langrenus får man Petavius på köpet. Man ser tydligt den karakteristiska sprickdalen från centralberget ut till de breda kantbergen

n3265

Sista stopp på den korta rundan längs månranden blir Stevinus, som här syns relativt tydligt. Den försvinner ofta mellan de två omgivande ljusa områdena som vid vissa månfaser helt dominerar.

n3266

Slutsats som sagt: Det som såg ut som lite skuggor i kanten av fullmånen visar sig rymma väldigt mycket detaljer!

 

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s