11 mars 2017

Mera film

I stället för att vänta till kvällen letade jag upp Venus redan vid 15-tiden. Seeingen var sällsynt dålig, kanske för att teleskopet värmts upp av solen, men det blev vettiga bilder ändå, av en nu rejält smal skära

 

Sedan blev det månen igen, med en mycket smal terminatorzon en dag före fullmåne. Det är som vanligt en oväntat stor skillnad från gårdagens bilder, även här i randområdet. Så från norr igen:

Sedan i går har den stora Pythagoras blivit synlig bortom Babbage

Ovanför Aristarchus är nu berget Rümker i stort sett osynligt, och vi ser de stora randbergen Russell och Eddington, uppkallade efter två av det tidiga 1900-talets stora astrofysiker

På nästa bild ser vi bland matematiker och astronomer lite oväntat ett stort (som Hevelius) randberg uppkallat efter Sven Hedin

Väster om Mare Humorum ser man hur den lilla kratern (A) på randen av Byrgius är centrum för ett ljus strålsystem

Vi ser nu bättre hur Wargentins lavafyllda inre faktiskt ligger högre än terrängen utanför

Månen är nu så full att man knappast längre urskiljer Clavius, medan Tycho syns extra tydligt omgiven av en mörk ring

När skuggor saknas är det mycket svårt att urskilja de större kratrarna, medan många små framträder som ljusa ringar

Framåt midnatt stod Jupiter i en lagom trädlucka så att jag kunde ta några korta filmer. Först utan Barlow, för månarna,

sedan med Barlow och begränsat synfält (för att få fler enskilda filmbilder att jobba med). Seeingen var inget vidare, färgerna är på måfå, men Jupiter är ändå som alltid ett spännande mål. Nu har säsongen börjat på riktigt.

 

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s