10-11 februari 2017

‘nästan’-månförmörkelse

En halvskuggeförmörkelse av månen är normalt ganska omärklig, men denna gång kom månen nästan precis in till kanten av kärnskuggan, så det kändes klart lönt  att observera. Vädret samarbetade också ‘nästan’, med bara tunna moln fram till klockan ett och klart vid maximum 01.45. Eftersom månen är så ljusstark är exponeringstiderna bara kring 1/1000 sekund, så jag bara hängde teleskopet (SW200) på monteringen utan att krångla med ström till motordrift. Före 23.30 var månen inte ens teoretiskt inne i halvskuggan, utan eventuella skuggningar beror bara på tunna moln. En lagom exponering är 1/2000 sekund, medan redan 1/1000 är för mycket

ca6311 ca6310

När himlen sedan väl klarnat upp (01.10) var förmörkelsen mycket påtaglig, exponering 1/2000 s

ca6316

och 01.32 ännu mera så

ca6317

Nära maximum är den övre månranden osynlig med standardexponeringen 1/2000 sekund

ca6332

Med dubbla exponeringen(1/1000 sekund) kan den anas

ca6329

men det krävs ytterligare en fördubbling till 1/500 sekund innan den blir tydlig

ca6328

I kameran ser man alltså mycket tydligt hur mörk halvskuggan är, medan det visuella intrycket var av en ganska liten skuggning. Vårt öga är suveränt på att kunna uppfatta många olika ljusstyrkegrader samtidigt, men i detta fall till priset av en minskad upplevelse av förmörkelsen…

Eftersom klockan gick mot 02 orkade jag inte följa när förmörkelsen sedan minskade igen. Däremot kunde jag inte låta bli att sikta på Jupiter som krupit upp över trädtopparna. Utan teleskopdrivning gick det bara att kortexponera, men de fyra månarna och en 8:e magnitudens stjärna syns fint på 1/4 sekund med ISO-känsligheten ökad till 3200 (mot 100 för månbilderna).

ca6320

1 juni 2016

Knotten är här, inga fler observationer…

Den härliga kvällen stördes bara måttligt av mygg, och jag planerade en sen observationssejour med Mars. Jag hade sett ut ett ställe tillräckligt nära huset (elsladdsräckvidd…) varifrån Mars skulle vara synbar efter ett eller så, och flyttade upp alla grejor för en brant slänt. Innan jag ens hann hitta Polstjärnan kom dock knotten. De har hindrat mina sommarobservationer förr, och jag kunde inget annat göra än att retirera hem igen med oförrättat ärende. Som lök på laxen blev min älsklingsdator (som varit med på äventyret) helt omöjlig att stoppa eller få igång. Nu är det problemet löst verkar det, men det blir nog inga Marsobservationer alls denna opposition.

8 augusti 2014

Vädret var för molnigt för att jag skulle orka ställa i ordning för fotografering, men jag gick i alla fall ut och spanade mellan molnen när ISS skulle passera omkring 23.27. Det roliga jag hoppades få se var ESA:s ”fraktskepp” ATV-5 på väg mot rymdstationen, och turligt nog blev det en molnlucka just på rätt ställe. Liksom bogserad med ett osynligt snöre följde en liten ljusprick 2-3 grader efter den stora ISS. Jag såg dem bara några få sekunder, men det var en så rolig syn att jag verkligen hoppas få se den igen innan dockningen den 12:e.

1 november 2013

Den tidiga höstens många klara nätter är förbytta i moln och regn med mini-uppklarnanden. Ett sådant lyckades jag schabbla bort genom en dåligt inställd sökare, med resultat att jag aldrig hittade rätt Nova Del-fält för kameran bakom Megrez-teleskopet. Efter en halvtimme kom molnen tillbaka, och i efterhand kan jag konstatera att jag bara genommönstrade ett stort område precis söder om novan…

17 april 2013

Frustration över det ojusta vädret, amatörastronomens vanligaste klagovisa:

Fin knappt halv måne på himlen lockade mig att baxa ut teleskop och tillbehör. När jag precis fått igång dator och kamera kom de första molnen. Jag hann inte filma en sekund innan allt blev svart…