Merkurius 46-årscykel

Vid sällsynta tillfällen kan solen, Merkurius och jorden hamna i rät linje, så att vi ser Merkurius passera över solskivan. Det kan ske antingen i maj eller i november, när jorden passerar nära skärningslinjen mellan Merkurius banplan och ekliptikan, senast den 9 maj 2016. För att återskapa denna upplinjering är ovanstående 13-årscykel inte tillräckligt exakt. Visserligen hade vi en Merkuriuspassage även i maj 2003, men det kommer ingen 2029. Vi hade novemberpassager åren 1960, 1973, 1986 och 1999, men inte 1947 eller 2012. En bättre periodicitet visar sig vara 46 år, och jag minns väl min första passage den 9 maj 1970. Skillnaden var att den då inträffade under morgon och förmiddag, medan den 2016 syntes eftermiddag till kväll. Bara om (som 1970-2106) de 46 åren innehåller 11 februariskottdagar får vi samma datum och en perioden på 46 år 6,7 timmar. Om, som en cykel tidigare (1924-1970) eller senare(2016-2062) skottdagen under passageåret redan passerats, blir det bara 10 totalt och man får addera en dag till datum. Mellan 2062 och 2108 borde det med 4-årsintervall åter ha blivit 11 skottdagar, men i den Gregorianska kalendern är 2100 inte skottår, så det blir åter en 1-dagsförskjutning.

I en serie med 10 stycken maj-passager ökar alltså datum sakta från 2 maj 1740 till 13 maj 2154. De första passagerna i serien var korta, med Merkurius långt norr om solens centrum, och de sista på samma sätt allt kortare med planetens bana söder om centrum. Passagerna 1924 och 1970 var de längsta och mest centrala. För novemberpassagerna kan man ha ännu längre serier, och banan över solen ändras mindre från gång till gång. I detta fall börjar de med korta passager i söder som sedan sakta förskjuts norrut. Den 10 november 1973 observerade jag också en nästan central passage. En nära repris kommer alltså 11 november 2019 och sedan fortsätter det i omkring 400 år innan den serien är slut.

För att återgå till 1970 kan vi här se hur jag observerade med en 8cm refraktor med solprojektionsskärm. Passagen började redan vid 5-tiden på morgonen och man ser att solen ännu står lågt.

merk70_a

På skärmen la jag rutat papper för att få xy-koordinater för planeten vid många tidpunkter under passagen. Vi ser ett antal solfläckar plus skräp i optiken och på skärmen.

merk70_b

Ibland fotograferade jag bara av skärmen, som här när Merkurius passerade rakt över en solfläck. Sista bilden visar utträdet från solskivan, men det är svårt att urskilja vad som är planeten och vad som är skräp.

merk70_c

Kontrasten är stor till 2016. Fast teleskopet nu var betydligt mindre blev bilderna (med filmningsteknik) förstås radikalt bättre. Vi ser här först en helbild av solen, med Merkurius och två solfläckar. Tyvärr låg ingen av dem längs Merkurius väg över solskivan, utan de fick tjäna bara som grova vägvisare.

n3130

Här en bild från 13.25 UT

n3134

och här en från 15.35

n3149

(Inträdet på skivan missade jag på grund av moln, och utträdet på grund av att solen gick ner bakom träd.)