14 augusti 2017

Saturnus och Perseidspaning

Natten 13-14 augusti var perfekt klar, men jag var inte beredd med kamera. Vid 3-tiden tittade jag ut och såg inom en minut en fin Perseid, men mer blev det inte. Den 14:e på kvällen var det mycket disigare, som denna vidvinkelbild av Saturnus visar. Planeten är nära den högra vändpunkten i oppositionsslingan, och kommer att befinna sig i Ormbäraren (Oph) så länge den är synbar i höst.

Jag började sedan exponera 30s-bilder med maximal vidvinkel (10mm) i hopp om att få se fler Perseider. Jag såg under 10 minuter en enda, men bilden där den kan anas är ovanligt full av annat ”skräp”

Perseidspåret är svagt, men samtidigt syns ett starkt spår i bildens överkant som jag inte alls märkte visuellt. Det ser ut som ett Iridiumbloss, men fanns inte med på heavens-above. Det passar dock precis in på satelliten SPOT4, som då liksom en Iridiumsatellit måste ha kastat en ”solkatt” så att det blev mycket starkare än det borde varit. Förutsägelsen var ett 4:e magnitudens spår ungefär som det från Cosmos 1238. Utom två typiska flygspår syns också ett horisontellt spår vid Albireo, som man i förstone kan tro är en satellit. Jag kunde dock följa det på flera bilder, och objektet rör sig från öster mot väster. Inga satelliter går i sådana banor, så det borde då också vara ett flygplan, men utan blinkande ljus?

Jag nöjde mig med att (troligen) ha fångat en Perseid på bild, och avslutade med en ny bild av Saturnus. Det är lite mörkare, och jag har brännvidd 20 mm, så man börjar ana södra vintergatans skatter. Jag hoppas återkomma snart…

Tillägg 19/8: En DSS-summa av de enskilda övervakningsbilderna (med totalt 6 minuters exponering) ger en ganska fin vintergata

 

11 augusti 2016

Fortfarande magert med Perseider

Det var klart även denna kväll, och jag började med att på den mycket ljusa himlen få en sista skymt av Mars under månen och Saturnus. Exponeringstiden är bara 2 sekunder, men de båda planeterna syntes tydligt ändå, omkring 22.13.

C_5128

En dryg timme senare började jag spana efter Perseider, men såg på mer än en halvtimme inte mer än fyra eller fem, ingen av dem särskilt ljusstark. Jag hade kamera med fisheye-objektiv igång nästan hela tiden, och de flesta streck på bilderna kommer från satelliter. På en 30s-exponering syns här en stor del av himlen, och jag har markerat Karlavagnen och Cassiopeia på var sin sida om Polstjärnan.

CA5717

På nästa bild syns dock utom den oidentifierade satelliten (heavens-above räcker inte alltid..)  en typisk ”sporadisk” meteor, dvs en av de otaliga stoftpartiklar som jorden hela tiden möter i sin rörelse runt solen. Rörelseriktningen på himlen är nästan vinkelrät mot riktningen till Perseus, så även om det nu är Perseidtid var detta ingen Perseid!

CA5724

På denna bild från 23.49 finns dock till sist (förutom två säkert identifierade satelliter) ett äkta Perseid-spår, med realistiskt ljusuppflammande och korrekt riktning. Tittar man noga ser man ovanför till vänster om Perseiden ytterligare en sporadisk meteor med fel riktning(!)

CA5741

Slutsatsen för min del var alltså att Perseiderna under dessa två kvällar (10 och 11 augusti) inte var aktivare än normalt, men maximum kan förstås ha kommit senare.

Som syns av de enskilda bilderna ovan men blir ännu tydligare på en 12-minuters sammanslagning (med DeepSkyStacker) så är min himmel åt centrala Värnamo till (uppåt vänster) mycket ljusförorenad. Så även om den horisonten är relativt fri från träd så går den inte att använda för att fotografera svaga objekt. Vintergatan i zenit och ner mot sydväst syns mycket bättre.

(Jag hade bättre sikt åt sydväst i går, se denna bild i repris…

Picture saved with settings applied.

 

10 augusti 2016

Stjärnpremiär men dåligt med Perseider

I detta lågtrycksväder tyckte jag det var bäst att kolla efter Perseider vid första klara tillfälle. Först tog jag en titt i sydväst och såg Saturnus men inte Mars. Mars ligger bara en grad nedanför till vänster om delta Scorpii, men horisontträden dolde den effektivt klockan 22.34.  Ska testa tidigare i morgon(?)

C_5075

Trevligt nog passerade ISS ett par minuter senare (för nästan sista gången denna synbarhetsperiod) nära ovanför planeten. Jag var inte beredd, annars hade jag tagit fler bilder…

C_5076

Halvmånen till höger blir överexponerad redan på 15 sekunder

C_5078

Här syns den lite halvdant med 85 mm brännvidd och 1/100 sekunds exponering, men synen kan inte alls mäta sig med verkligheten, där ögat utan problem kan se både svaga stjärnor och en stark måne samtidigt

C_5079

Sen försökte jag då fånga Perseider, med klent resultat. Trots att jag var ute nästan 90 minuter såg jag bara en enda Perseid med blotta ögat, och hade ingen kamera igång åt det hållet…

Jag tog många vidvinkelbilder (EOS450, 18mm f/2,8) mot det klassiska vintergatsfältet med Svanen och Lyran. Satelliter och flygplan ritar då och då spår, men de kan knappast misstas för meteorer

C_5097

Senare siktade jag åt norr med samma otur. Även här är det gott om satellitspår, här ALOS2 som passerade trevligt nära under både Andromedagalaxen t.h. och dubbelhopen h+chi Persei i bildens mitt.

C_5112

Det enda som möjligen skulle kunna vara en  Perseid är detta spår från 23.39, men riktningen är en aning fel?

C_5118

Med min andra kamera (EOS60) körde jag fisheye-bilder av hela himlen där en ljusstarkare Perseid skulle kunna synas. Inte heller på dessa fångade jag något, men det blev ju fina vintergatsbilder. Här först en summabild (DeepSkyStacker, 270 s) från omkring 23.06, med mycket skymningsljus kvar

Och här en från omkring 23.33 (DSS, 770 s ) med ännu tydligare vintergata

Vidvinkelbilderna ovan kan också summeras, så en mer detaljerad vintergata i Svanen blir så här (DSS, 300 s)

Mot nordost försvinner vintergatan ner i den påtagliga ljusföroreningen från Värnamos centrala delar, men vi ser här (DSS, 450 s) ”dubbelhopen” med norra delen av Perseus under sig.

13 december 2015

Fin Luciakväll med Geminider

Kvällen börjar helklar, och jag hann precis hitta en lucka där jag kunde ta en bild av den smala nymånen innan den gick ner. Jag hade Megrez-teleskopet på ett fast stativ, men en dryg sekunds exponering räckte, så himlen hann inte vrida sig så mycket. Jordskenet är starkt, och man ser en 4 magnitudens stjärna nära till vänster. Sedan är månen borta för resten av kvällen, dvs den stör inte om man vill kolla Geminidmeteorer

CA5017

Jag tog först ett antal bilder med 135mm teleobjektiv, som lagom kompromiss mellan översikt och detaljer. Först ett par ljusa asteroider som jag försökt följa tidigare:

Vesta nere i Valfisken

CA5037

och Eunomia nära nedre vänstra hörnet av Pegasuskvadraten (=gamma Peg)

CA5027

Asteroiden nummer 192 Nausikaa är lite svagare, men finns precis där den ska på gränsen mellan Perseus och Väduren. Jag exponerade 90 sekunder och såg på bilden också ett konstigt sudd som visade sig vara en känd reflektionsnebulosa (NGC 1333) kring en het stjärna i Perseus

CA5030

Jag fortsatte också att följa chi Cygnis avtagande ljusstyrka

CA5019

medan Mira (nästan utanför bild) nog har börjat ljusna en aning sen sist. Precis ovanför syns också liksom sist spåret av en geostationär satellit

CA5029

Sedan tog jag några längre exponeringar av vintergatan nära gamma Cygni, där det finns många röda vätgasmoln. Stativet var dåligt inställt, stjärnorna blev ganska avlånga, och DeepSkyStacker hade därför problem. En 90s enkelbild visar det komplicerade området

CA5022

Plejadbilderna blev bättre, och med totalt 6 minuters exponering är nebulositeten kring hopen slående. Här är det verkligen interstellära moln i Plejaderna, medan man ibland får liknande effekter när det är disigt i vår egen atmosfär.

CA503x

Delvis samtidigt, men även en lång stund efteråt försökte jag spana efter Geminidmeteorer. Med blotta ögat såg jag ett tiotal, men den övervakning jag ordnat med kamera fångade bara en enda. Fisheye-objektivet visar en stor del av himlen, men bara riktigt ljusstarka meteorer ger streck i bilden. Denna var iofs inte så stark, men jag såg hur den rörde sig påtagligt långsamt över himlen nära radianten (vid Castor), och anade att den skulle bli synlig på bild. Jag skymtar själv till höger, med fula röda streck är från min pannlampa…

C_5043

7-8 augusti 2015

Tredje gången gillt, mörker och klar himmel

Jag njuter av synen, men tar bara några 30s-exponeringar med fisheye-objektivet. Från min nya utsiktsplats framför kalhygget kan jag nu se vintergatan nästan ner till horisonten i sydväst

C_4907

Om jag inte duckar kommer jag själv med på ett hörn (uppe t.v.)…

C_4909

 

Med mer än lovlig tur fångar jag också en tidig Perseid på en av bilderna. Den var så ljusstark att jag direkt märkte den i ögonvrån under exponeringen

C_4911

Om man lägger ihop sju exponeringar i DSS blir bilden definitivt mycket fulare, men den oregelbundna vintergatan framträder tydligare, med mängder av mörka interstellära moln i silhuett mot stjärnorna bakom…

C_490x

Med kameran liggande på ett bord (riktad mot zenith) fångar jag på två bilder ett satellitspår som jag för ovanlighetens skull inte hittar på heavens-above. Rörelsen är ganska snabb, så det kan vara en låg satellit med snabbt föränderlig bana(?)

C_491x

13 december 2014

Kort uppklarning efter 23 på Luciakvällen, så jag spanar efter Geminider

Kör med kameran och 18mm vidvinkelobjektiv på iOmega, men har svårt med kamerainställningarna i den iskalla vinden, så det blir onödigt nerbländade bilder. Ser inga stjärnfall alls medan jag är ute, men på en av bilderna finns ett svagt spår som tycks komma från Tvillingarna (Gemini), så jag säger att detta är en Geminidmeteor..

CA3050a

Jag varierar kamerariktningen, och får bilder som dessa, utan fler meteorer. Det är definitivt vinter, med Orion mellan södergranarna.

CA3039

CA3055

 

Jag testade också fisheye-objektivet på min andra astrokamera, och insåg att det är jätteenkelt att bara lägga den på ett bord, pekande mot zenit, för att få lagoma himmelsbilder.

C_4758

Med kameran på andra ledden får man med Jupiter i vänsterkanten, men det börjar komma en del dismoln

C_4759

 

Molnen tätnade snabbt, och jag fick ge mig före midnatt

C_4763

 

15 augusti 2013

Åter lite stjärnmörker efter alla ljusa sommarnätter.

Jag har kameran på fast stativ och tar dussintals vidvinkelbilder av himlen i hopp om att  fånga någon eftersläntrande Perseidmeteor. Jag märker inget medan jag står och fotograferar, men på en av bilderna finns faktiskt en Perseid! Tack vare känsligheten hos en modern digitalkamera är detta inte längre något att skryta över, men det är faktiskt första gången jag fångar ett stjärnfall på bild.

CA0492

Man ser att den kommer just från Perseus (bakom trädet t.v.) och känner lätt igen dubbelhopen och Andromedagalaxen. Canon 60D-kameran vid ISO3200, 15s exponering (klockan 00.36 den 16:e) med 18mm f/2.8 optik.

Meteoren på bilden ovan har ett typiskt utseende där den ljusnar och sedan snabbt slocknar (och där inget syns på en bild 20s före eller 20s efter). På många av mina andra bilder ser man spår av satelliter, som sedan oftast kan identifieras från förutsägelserna på heavens-above. Här exempelvis två bilder av området under Polstjärnan (mellan Stora och Lilla Björnen), där man ser ett raketsteg från den ryska satelliten Cosmos 2227 röra sig åt höger. Första bilden är tagen klockan 00.31.48, den andra (med hela Karlavagnen synlig) 00.32.26 (16/8), båda med samma optik och exponeringstid som Perseidbilden. Spåren är här jämna, och man ser att det är samma objekt som fortsätter i sin bana. Ljuset från Värnamo (norrut från Granbacken) är mycket påtagligt, särskilt med lite molndis i luften.

CA0482CA0483

En ytterligare orsak att fotografera himlen var den nyupptäckta novan i stjärnbilden Delfinen. En nova är en kärnexplosion i ett dubbelstjärnsystem som gör att ljusstyrkan ökar tiotusen gånger eller mer på timmar eller dagar. Stjärnan är nu synlig för blotta ögat, men kommer successivt att bli svagare igen. Här är den markerad på en bild med 50mm f/2.8 och 8 sekunders exponering, och den är nästan av magnitud V=5. Jag kommer att försöka följa förloppet under kommande dagar och veckor.

CA0445

En annan stjärna med stor variation är chi Cygni, som i våras var av tredje magnituden. Nu börjar den bli svår att urskilja på så här kortexponerade bilder, men den utmärker sig genom sin röda färg. Samma objektiv och exponeringstid som för novabilden.

CA0446